Villa åkessoN, numera
tottstugan
Lokförare Sven Åkesson lät 1898 uppföra ett sommarnöje i Åre. Familjen Åkesson hade förlorat två söner, en dog i tuberkulos, och lokföraren ville att dottern Margot, som var lite klen, skulle få andas hög, ren luft. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kom många s k "luftgäster" till Åre för att andas ren luft och njuta av vacker natur. 1891 öppnades Sveriges första sanatorium för tuberkulossjuka i Mörsil nära Åre.
Sjuk flicka (Syk pike), oljemålning från 1881 av Christian Krogh vars syster avled i tuberkulos.
Huset byggdes som en jaktstuga i schweizerstil av byggmästare Mårten "Byggis" Ohlsson och kallades för "Villa Åkesson". Vid den här tiden var lokförare ett högstatus yrke med högre lön än både lärare och läkare. Detta förhållande kan förklara varför "Villa Åkesson" finns bland de jaktvillor och jaktstugor som byggdes i västra Jämtland under 1880-talet och trettio år framåt och där byggherrarna var grosshandlare, jurister och andra välbeställda.
"Villa Åkesson" användes dock aldrig som jaktstuga. Familjen tillbringade bara somrarna i stugan då den inte var vinterbonad. Margot, den enda överlevande av lokförarens tre barn, blev tidigt änka men fortsatte att åka till stugan varje sommar med sina barn. De blev upphämtade vid tågstationen med häst och vagn och efter en kort tur uppför backen kunde de se stugan då landskapet var öppet vid den här tiden.
Detta är ej lokförare Åkesson, men likväl en lokförare och eldare från 1898, året då Tottstugan byggdes (f d Villa Åkesson).
Byggmästare Mårten Ohlsson, som har byggt flera hus i Åre: Villa Solbränna, Pensionat Granen (nuvarande hotell Granen), Sporthemmet, sjukhuset m fl. Han gjorde även ombyggnaden av Åregården. Bild: Nils Thomasson.
Luftgäster vid Åreskutan. Bild: Nils Thomasson
Allan Fjällborg, född 1909, bodde inte alls i Åre men får representera skidåkaren som hen vanligen såg ut på den tiden då skidåkningen ännu bara var ett sätt att transportera sig. Om Allan berättades att "han var en kvick en som hittade på allt möjligt. Han ville inte gå i skolan utan hellre vara med sin pappa. Pappan band då fast honom på en kälke med en töm och förde honom till skolan. Det hände ofta. Till sist måste man låta honom sluta i skolan. Han var inte rädd för någonting. En gång då pappan hans skulle ut i flottningsarbete och han inte fick följa med vadade han ut i älven så till sist stack bara huvudet upp och man blev tvungen att ta honom med. Han blev en hemskt duktig arbetskarl."
Ur boken Borg Mesch: Drömmen om fjällen av Hans Andersson, 1986. Bild: Borg Mesch.